Grimsdalen, Norge

Fortfarande ligger mappar från resan till Norge mer eller mindre orörda, men idag pasar det fint att sitta vid datorn när stormen Babets efterdyningar fortfarande ruskar om ute i verkligheten.

Karin och jag tog en dagstur till ett par olika platser i området runt Rondane, och det blev ett långt besök i Grimsdalen där jag inte varit tidigare. Grimsdalen och Dörålen ligger nära varandra men har ganska olika typer av landskap. Grimsdalen imponerade på mig såsom de flesta landskap i Norge gör, och den där känslan av att förstå hur liten människan är i det stora hela gör mig lika ödmjuk varje gång.

Det första vi mötte när vi svängde in mot dalen var ett gäng får som kom ångandes i full fart, det kändes som om de trodde vi var några de kände. När de kommit nära och kunde studera oss noga på lite närmre håll, var det som de förstod att ”nix-detta var inte matte eller husse” och drog sig tillbaka in mot skogen. Färden avslutades med att vi mötte lösgående longhornkor som inte ens bevärdiga oss med en enda blick. Vi hade parkerat vid vägkanten och de valde att gå förbi oss där vi satt i bilen på den trånga insidan av vägen, och gav oss en omedveten knuff när de passerade. Vi förstod vilka krafter de har för de noterade nog inte ens att de knuffat till bilen så den gungade lite.

Det var soligt mitt-på-dagen ljus i stort sett hela tiden vi var i Grimsdalen, så bilderna jag lägger ut är mer av karaktären ”minnesbilder” än ”tjusiga landskapsbilder”. Ett stort landskap är ju ett stort landskap, så flera av bilderna kanske liknar varandra. De är dock fina minnen att lägga till i minnesbanken och titta på vid senare tillfälle igen. :)