Vi hade bestämt att vi skulle åka till kusten för att fotografera snöklädda klippor och kanske lite isbildningar i havet. Den planen satte vädret stopp för när det väl var dags, snön var garanterat borta nu. I stället vände vi oss mot det mäktiga Hunneberg, en tämligen outforskad del av det västgötska landskapet. Lite vilt och lite samma samma om man åker på de ganska långa vägar som finns på toppen. Det är tvunget att parkera bilen – vilket faktiskt är lätt – och ta sig lite vid sidan av för att ”det ska bli något”.
Det är inte väldigt mycket folk uppe på Hunneberg när det är minusgrader och nordlig vind, men vi träffade några enstaka själar. En av dem var en riktigt Hunnebergs expert, han berättade spännande historier om vad och var som fanns på platsen men också mindre roliga historier om hur många djurarter som inte längre fanns kvar. Slukhålen på mossarna varnades vi för också, där ska men inte ge sig ut om man inte känner till området väl. En trevlig pratstund.
Några vilda djur stötte vi inte på och det var inte heller något i varje fall jag räknat med, men det finns en hel del natur att ta tag i. Inte den ”rena” och ”städade” natur man ofta söker, utan en mer vild och rörig natur. Det är en utmaning att fotografera och utmaningar kan ibland vara väldigt roligt.
Dagen började i lite lagom grå ton men allt eftersom timmarna drog iväg mynnade den ut i ett ymnigt snöfall. Både härligt och inte så härligt med tanke på väglaget. Stora och många flingor signade ner och vi försökte få lite av dem att fastna på minneskortet. Stundtals var det så mycket snöflingor att kameran inte kunde fokusera. Lite bilder från denna dagstur i närområdet (inom 5 mils omkrets)
Klicka på bilderna för att förstora så att hela bilden syns. Må gott! / Inger
