Det var länge sedan jag var på favorit ödegården i Bitterna, kanske ett halvår sedan. Fotolusten har inte varit på topp på länge, men kursen jag går nu har gjort att lusten återkommit. Jag fick ett ryck lite hastigt härom eftermiddagen och bestämde mig för att ta en tur till platsen. Jag har ännu inte riktigt hunnit vänja mig vid att det börjar skymma så tidigt, så det blev ganska mörkt rätt snart men jag skulle nog hinna med några bilder i varje fall.
När jag kom på plats noterade jag bums att det var nya nätbalar till staket vid ”entrén” de hade inte funnits där tidigare. Det var också ganska rejäla hjulspår förbi den raserade ladan och vidare upp till gården, och de såg inte ut att vara så gamla för allt gräs var fortfarande helt nedtryckt i spåren. En lite otäck känsla dök upp i mig, vem är här och grejar? Jag gick i varje fall vidare mot hus nummer två som ligger kanske sisådär 100 meter bort och där fanns flera nya upptrampade stigar, skapade av människor eller vildsvin är svårt att säga. Det har alltid funnits mycket spår efter svinen i form av uppbökad mark och nu var det mer än någonsin. (Jag pratar alltid högt när jag är där själv så att de vet att jag är på plats och inte blir skrämda och gör något dumt) Det blev som sagt snabbt mörkare men hade jag kommit hit nu så fick jag ju lov att bara ta de där bilderna jag tänkt mig.
Vid hus nummer två hade stora trädgrenar ramlat ner vid ingången till ”trädgården” och jag ville inte ge mig på att försöka forcera mig in när jag var ensam där. Balansen är ju som den är och jag hade ingen större lust att bryta några ben och bli liggande på plats.
Den enda gavel som stått upprätt se senaste åren på hus nummer 2, har nu även den börjat luta betänkligt. När det idag blåser rejält så skulle jag inte bli förvånad om väggen nu ger med sig totalt och ramlar ihop till en hög. Då skulle en epok gå i graven känns det som, detta är ju en plats som många goda fotovänner varit med till och där vi tillsammans skapat många fina minnen. Just den väggen hade en stor betydelse eftersom den var så pass intakt och med en så fin patina. Allt har ju dock sin tid, det är ju bara så det är.
Så blir det nu lite mörka bilder (ISO 25.600) från det senaste besöket på Gården. Ni får gärna beskriva hur ni upplever dem i en kommentar, det är uppskattat :)
Tack o hej för denna gången. /Inger
